Bengt C wrote:wille_89_: Jag har inte lagt några "loppor" i lagret. Jag har lagt ca tio kraftiga strängar parallellet med axeln. Som sagt ca 180 A (min svets kan ge 250 A och jag körde i näst högsta läget). Som du ser har min lagerring några blåneringar på utsidan och där ligger väl avvägningen antar jag. Om jag kört på med 400 A och/eller bränt längre, så hade jag kanske svetsat fast lagerringen i hjulspindeln.
När dessa strängar svalnar så krymer de och drar ihop ringen. Jag tror att det är en dålig idé att kyla med vatten. Då kanske ringen spricker och då kommer den ju inte dra ihop sig. Då växer ju bara sprickan. Eller hur? Så hoppa över vattnet nästa gång.
När jag la sista svetsen såg jag redan att ringen krymp i närheten av första svetsen. Man såg en spricka bildas i smutsen mellan delarna.
Vi använder den här metoden jämt och ständigt på jobbet när vi demonterar lagerbanor från koniska rullager.
Svetsa en sträng, vänd upp och ned, låt gravitationen göra resten.
Men jag vänder mig lite emot din förklaring till vad det är som egentligen händer med lagerbanan när man svetsar i den.
Jag vill mena att det man gör när man tillför så mycket värmeenergi som en svetsmaskin gör till ett stycke vill det expandera lika åt alla håll.
Dock ligger materialet i press från tre håll (om det är en lagerbana som ligger mot ett stopp), därför kan det endast expandera åt ett håll. Åt det håll du vill driva ut den.
När sen godset har kallnat krymper det återigen, men i motsats till uppvärmningen finns det denna gång inget som hindrar att lagerbanan krymper åt alla håll, alltså har ytterdiametern minskats med flera hundradelsmillimetrar.
Det funkar på exakt samma sätt med en gassvets om man glödgar upp lagerbanan ordentligt. Där tillför man inget material dock är skillnaden att det är jobbigare, tar längre tid och man bränner alltid bort eventuell färg på navet.
Pinnsvets eller MAG är bäst för detta.
